Vanessa "yoshii"

Mer eller mindre inkastad i en ny vecka, en ny måndag. Sov hos honom och väcktes kl 7 av mobilen, tydligen hade dem bokat in mig för hela dagen och inte bara halva som dem först gjorde.
Så bara snabbt på med kläder och åka, han körde ju mig, som vanligt.. oehört snäll :)

Och på skolan berättade dem vad som pågick och så med tanke på omständigheterna. Jag har ju som alla andra vetat vad som hänt här. Pappan som dödade sin familj.. men jag visste inte vilken familj. Som dem berättade för mig.. jag visste inte det va han, att det va den pojken som inte mer ska få komma till skolan och vara med sina vänner.

Att få inte bara ett namn men ett ansikte och en personlighet på det gör det mer till bara en sak man hör. Scener började rulla i mitt huvud.. hur det kan ha gått till, pojkens tankar och rädsla, vad hann och fick han uppleva, hur rädd va han, hur mycket smärta kände han.
Denna blyga, men snälla och varma pojke som ofta ville visa mig saker han byggt, prata med mig fast han kanske inte är den som pratar allra mest.

Det är bara mer svårt att fatta ju nämre det blir en.. en nyhet relaterar man inte till på samma sätt när man inte vet eller känner personerna.
Det blir en helt annan sak när man gör det. För min verklighet kan inte greppa över hur en 7årig pojke ska behöva mista sitt liv på det sättet och när man vet vem det är och bryr sig om blir det bara så mer verkliget och svårare att förstå.
Det var ett liv som förtjänade så mycket mer...


Ja så var det bara jobb, hem och äta sen dra och köpa färg till lägenheten. Jag är trött nu. Men snart i dagarna/helgen ska man väl påbörja målandet också...