27 april - Empati?
Det finns mycket jag tycker är konstigt eller utom min värld att tänka eller vara på. Men det lixom är helt okej, man är ju olika.. vad bryr jag mig.
Självklart för mig att det finns tusen sett att se världen på och jag har mitt sätt. Men en sak jag har väldigt svårt för att förstå är människor som till verkligen 0% saknar empati för andra.
Jag har bråkat med mååånga i mina dagar (men lyckligvis har man gått vidare med, man va ung och dum haha, och några av dem är faktiskt väldigt schyssta personer hähä).
Men det finns folk jag inte gillar...men jag skulle aldrig kunna säga att dem saknar empati..bara för dem inte går ihop med mig.
Dem är endå bra människor, jag kan tänka längre än så och inse att trots vi skulle spy på varandra så har dem precis som mig också bra sidor.
Men väldigt få gånger upptäcker jag att det finns människor med väldigt kall personlighet. Och ska jag vara ärlig så tänker jag just på en vis tjej.
Vi hade ett bråk som jag inte ens orkade lägga ner tid på men snok som jag är läser jag endå hennes blogg, muhah.
Och ju mer jag läser inser jag hur fruktansvärt oempatisk denna människan är, hur hon talar och skriver om andra människor (och sen hur hon höjer sig själv till skyarna).
Och det har jag så svårt att förstå. Jag bryr mig inte om att vi haft våra dispyter, men hur kan en människa ha totalt avsaknad av ödmjukhet och inga problem med att "sparka på en som ligger".
Till exempel om jag anser att någon har det sämre ställt än mig kallar jag inte den för värdelöst smuts eller liknande och hånskrattar. Skulle aldrig sätta mig på någon hög häst och tro mig vara bättre. Utan det skulle bara gör mig mer ödmjuk. Kan jag ge något av mig själv för om så bara sätta ett leende på den personens läppar gör jag det gärna.
Så när en människa är så kall/elak..det känns inte bra inom mig att det finns såna människor som tycker det är okej att såra andra..och som kan le åt det.
Säg vad man vill till och om mig, verkligen det rinner bara av mig. Men att andra blir behandlade dåligt kan jag ta väldigt illa vid mig av.
Minns också mitt x sa att jag skulle sluta försvara allt och alla, folk jag inte ens känner. Men jag har otroligt svårt för när andra blir illa behandlade eller om man säger något taskigt om dem (speciellt när det bara är en massa skit som hittas på).
Jag tror lite att hur du mår inom dig själv visar du genom hur du behandlar andra och sen genom hur du behandlar andra får du tillbaks i känslor om hur du tycker om dig själv. En cirkel...Få en människa att le och du kommer själv le.
Självklart för mig att det finns tusen sett att se världen på och jag har mitt sätt. Men en sak jag har väldigt svårt för att förstå är människor som till verkligen 0% saknar empati för andra.
Jag har bråkat med mååånga i mina dagar (men lyckligvis har man gått vidare med, man va ung och dum haha, och några av dem är faktiskt väldigt schyssta personer hähä).
Men det finns folk jag inte gillar...men jag skulle aldrig kunna säga att dem saknar empati..bara för dem inte går ihop med mig.
Dem är endå bra människor, jag kan tänka längre än så och inse att trots vi skulle spy på varandra så har dem precis som mig också bra sidor.
Men väldigt få gånger upptäcker jag att det finns människor med väldigt kall personlighet. Och ska jag vara ärlig så tänker jag just på en vis tjej.
Vi hade ett bråk som jag inte ens orkade lägga ner tid på men snok som jag är läser jag endå hennes blogg, muhah.
Och ju mer jag läser inser jag hur fruktansvärt oempatisk denna människan är, hur hon talar och skriver om andra människor (och sen hur hon höjer sig själv till skyarna).
Och det har jag så svårt att förstå. Jag bryr mig inte om att vi haft våra dispyter, men hur kan en människa ha totalt avsaknad av ödmjukhet och inga problem med att "sparka på en som ligger".
Till exempel om jag anser att någon har det sämre ställt än mig kallar jag inte den för värdelöst smuts eller liknande och hånskrattar. Skulle aldrig sätta mig på någon hög häst och tro mig vara bättre. Utan det skulle bara gör mig mer ödmjuk. Kan jag ge något av mig själv för om så bara sätta ett leende på den personens läppar gör jag det gärna.
Så när en människa är så kall/elak..det känns inte bra inom mig att det finns såna människor som tycker det är okej att såra andra..och som kan le åt det.
Säg vad man vill till och om mig, verkligen det rinner bara av mig. Men att andra blir behandlade dåligt kan jag ta väldigt illa vid mig av.
Minns också mitt x sa att jag skulle sluta försvara allt och alla, folk jag inte ens känner. Men jag har otroligt svårt för när andra blir illa behandlade eller om man säger något taskigt om dem (speciellt när det bara är en massa skit som hittas på).
Jag tror lite att hur du mår inom dig själv visar du genom hur du behandlar andra och sen genom hur du behandlar andra får du tillbaks i känslor om hur du tycker om dig själv. En cirkel...Få en människa att le och du kommer själv le.
Kommentarer
Trackback
