8 april - Soraya M

Imorse vaknade jag och scener från filmen jag såg med honom igår började rullas i mitt huvud, scener som inte vill lämna mitt minne eller ögon.
Jag har aldrig mått så dåligt och samtidigt känt sådan avsky och oförståeelse för människans(mäns) beteende.
Soraya M, en film Mia fick mig att vilja se.

Om kvinnors sätt att behandlas.. och att inget i filmen är förskönat, kameran vänder inte bort.. lika lite hoppas jag att människor som väljer att se den inte iheller gör.
Jag gjorde inte (jo någon enstaka gång för jag höll nästan på tuppa av) och jag blev så påverkad.. jag har gråtit förr.. men aldrig samtidigt haft den känslan som jag hade samtidigt. Kunde knappt gråta för jag mådde bara så konstigt på ett djupt plan och de tårar som kom kändes väldigt tunga.

En känsla av fruktansvärd maktlöshet och ilska för hur man kan behandla en människa (strunta i könet) så. Hur man kan ha det synsättet.. Två män påstår kvinnan varit otrogen och HON ska bevisa sin oskuld annars stenas till döds.. hur faaan bevisar man sig oskyldig?
Som hon säger i filmen, det borde vara männen som kommer med anklagelserna som ska bevisa skulden. Men nope!! Och det va allt som krävdes, två mäns ord och hade hon inte bevis för sin oskuld = skyldig.

Nej det berörde mig enormt djupt.


Sen körde han mig hem idag och då va här fullt med poliser, tv 4 och sydsvenskan. 3 döda har hittats i en villa intill min gata.. uff.. dem tror det rör sig om familjedrama.. men bara usch asså.
Känns alltid weird när saker så när händer..


Jaja, min pappa vill se the pianist med mig nu. Också en bra film som berör, sett den innan. Om judeförföljelsen och en känd judisk pianoist i polen under andra värdskriget.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0