28 augusti
Just nu sitter jag i min brors rum, som varit mitt en gång i tiden för lääänge sen, tillsammans med min katt Isa, som ligger i fönstert brevid mig.
Vi har många minnen ihop. Hon va bara en liten kattunge, vildkatt, när vi hittade henne i vårt gargage en vinter.
Och vi visste vi va tvugna få in henne annars skulle hon inte klara sig. Så med mycket besvär + mamma fick rejält bitsår av henne och vår dåvarande vän Jonna också fick styrk utav katten så fick vi in henne tillslut.
Hon va så rädd, hon låg under min säng, tryck upp i hörnet.
Så enda vi kunde göra va att inte försöka så mycket, låta tiden och dagarna gå.. vi hade satt fram mat och vatten till henne men hon kom endast och åt när ingen va i rummet. Och med tiden blev hon lite modigare, men enbart om nätterna, när alla sov, så kom hon fram och busade runt på golvet.
Jag hade gett henne en boll med gummitaggar typ, vilket jag började ångra för sen (för den lät helt mycket och jag kunde inte få sömn) for hon runt med, smällde in i väggarna..
Men varje dag när jag kom hem från skolan, när hon låg där under sängen ihop tryckt la jag mig alltid ner på golvet, utan att krypa in under eller va för nära så låg jag alltid och snackade med henne.
Satt alltid och gjorde mina läxor på rummet (brukade sitta i köket annars) för hon skulle vänja sig vid människor.
Sen började hon få mod till komma fram på dagarna och busa om ingen va på ovanvåningen och sen om nätterna började hon springa upp i min säng och bita mina tår eller springa över mig (alltid mitt huvud). Fick skitdålig sömn i typ 3 veckor på grund av henne.. haha.
Och en dag när jag låg där på golvet och pratade så tänkte jag att jag skulle försöka nära mig henne (va endå försiktig för jag såg va hon kunde göra om hon blev rädd).
Så jag kröp under och närmade mig, sen stopp. Nästa dag samma sak, sen stopp så höll jag på så och sen en dag räckte jag fram handen till henne och lät henne komma fram sista biten.
Och det gjorde hon, luktade på mig..och då försökte jag, jag klappade henne. Och när hon fick den berörningen..hon blev tokig (på ett bra sätt) sååååååå keeelsjuk.
Och jag fick sån glädje, sen jag sprang ner och berättade för alla.. jag fick klappa henne :)) Om man ens kunde beskriva den glädjen.
Jag fick hennes tillit..underbar känsla att känna. Ett djur utan någon som helst makt litar på mig (som kan göra stor skada mot henne).
Och nu har åren gått och hon är en naturlig del i vår familj, hon har gett oss så mycket, fött våra katter som vi har idag.
Vi hade inte hjärta till ge bort dem.. menar guud.. man blir ju förälskad i sekunden dem blir födda hihi.
Och hon än idag är en kelsjuk liten puma :)
Och tyvärr kan jag inte lägga upp bilder på henne för något fel med bloggen, den vill inte :P
Men hon ser ut som en mini puma, vad vi kallar henne.
Helsvart och underbart fin :)
Och ja, Hilton ringde mig halv 23 i natt.. eeh jag låg och sov, helt slut sen jag jobbat från 7-15 som en idiot och stressat utan en enda break, inte ens hann dricka eller äta något, på hela tiden för va så mycket att göra.
Men slut som jag va när telefonen började ringa, trodde det va alarmklockan så slog bara bort det.. haha oops :P
Men what 2 do :P
Ska in imorgon så... but have a nice day today :)
Vi har många minnen ihop. Hon va bara en liten kattunge, vildkatt, när vi hittade henne i vårt gargage en vinter.
Och vi visste vi va tvugna få in henne annars skulle hon inte klara sig. Så med mycket besvär + mamma fick rejält bitsår av henne och vår dåvarande vän Jonna också fick styrk utav katten så fick vi in henne tillslut.
Hon va så rädd, hon låg under min säng, tryck upp i hörnet.
Så enda vi kunde göra va att inte försöka så mycket, låta tiden och dagarna gå.. vi hade satt fram mat och vatten till henne men hon kom endast och åt när ingen va i rummet. Och med tiden blev hon lite modigare, men enbart om nätterna, när alla sov, så kom hon fram och busade runt på golvet.
Jag hade gett henne en boll med gummitaggar typ, vilket jag började ångra för sen (för den lät helt mycket och jag kunde inte få sömn) for hon runt med, smällde in i väggarna..
Men varje dag när jag kom hem från skolan, när hon låg där under sängen ihop tryckt la jag mig alltid ner på golvet, utan att krypa in under eller va för nära så låg jag alltid och snackade med henne.
Satt alltid och gjorde mina läxor på rummet (brukade sitta i köket annars) för hon skulle vänja sig vid människor.
Sen började hon få mod till komma fram på dagarna och busa om ingen va på ovanvåningen och sen om nätterna började hon springa upp i min säng och bita mina tår eller springa över mig (alltid mitt huvud). Fick skitdålig sömn i typ 3 veckor på grund av henne.. haha.
Och en dag när jag låg där på golvet och pratade så tänkte jag att jag skulle försöka nära mig henne (va endå försiktig för jag såg va hon kunde göra om hon blev rädd).
Så jag kröp under och närmade mig, sen stopp. Nästa dag samma sak, sen stopp så höll jag på så och sen en dag räckte jag fram handen till henne och lät henne komma fram sista biten.
Och det gjorde hon, luktade på mig..och då försökte jag, jag klappade henne. Och när hon fick den berörningen..hon blev tokig (på ett bra sätt) sååååååå keeelsjuk.
Och jag fick sån glädje, sen jag sprang ner och berättade för alla.. jag fick klappa henne :)) Om man ens kunde beskriva den glädjen.
Jag fick hennes tillit..underbar känsla att känna. Ett djur utan någon som helst makt litar på mig (som kan göra stor skada mot henne).
Och nu har åren gått och hon är en naturlig del i vår familj, hon har gett oss så mycket, fött våra katter som vi har idag.
Vi hade inte hjärta till ge bort dem.. menar guud.. man blir ju förälskad i sekunden dem blir födda hihi.
Och hon än idag är en kelsjuk liten puma :)
Och tyvärr kan jag inte lägga upp bilder på henne för något fel med bloggen, den vill inte :P
Men hon ser ut som en mini puma, vad vi kallar henne.
Helsvart och underbart fin :)
Och ja, Hilton ringde mig halv 23 i natt.. eeh jag låg och sov, helt slut sen jag jobbat från 7-15 som en idiot och stressat utan en enda break, inte ens hann dricka eller äta något, på hela tiden för va så mycket att göra.
Men slut som jag va när telefonen började ringa, trodde det va alarmklockan så slog bara bort det.. haha oops :P
Men what 2 do :P
Ska in imorgon så... but have a nice day today :)
Kommentarer
Trackback
