17 januari - Hur är det möjligt?

Jag fattar inte hur det har gått till eller hur jag orkat. När jag började tänka tillbaks så såg jag att det har inte funnits en enda gång då jag varit totalt ensam sen jag började träffa killar.. så där 14 år gammal. Haha naew, man minns dem tiderna, första hålla handen, första kyssen, det va tider.. hah

Det är sjukt endå, som jag sa till min vän Mia, dem har gått på löpande band, när ena försvunnit så har en annan kommit in. Och det är inte jag som jagar eller tar kontakt först.
Det finns bara EN kille jag haft nära in på mig i mitt liv, mitt x. Men träffat killar ytlig all the time.
Och misstolka inte iheller, det handlar inte om sexuella kontakter iheller, väldigt få gånger det gjort det (tyvärr, haha skoja).
Men ju mer jag tänker på det desto knäppare tycker jag det är, alltid haft någon som är mer än vän, en flört..tills det tar slut och då i samma sek finns där en annan flört. 

Är det jag som skapar det själv i mina tankar, jag som är rädd för att vara ensam? Typ så tänker jag lite nu. Kanske inte jag som är den som tar kontakt först men man skapar sin egen värld genom en bild i huvudet och får vad man sänder ut.
Jag kanske omedvetet söker att alltid ha någon där på ett eller annat vis.. för jag vet att jag tycker det är sjukt tråkigt att inte ha någon.. I love the game, haha.

Och det som gjorde att jag började tänka så va att jag precis valt att avsluta allt som inte betyder något för jag orkar bara inte.
Vad händer? Är det inte någon ny så är det alltid en gammal kontakt som tar upp kontakten, haha.

Men nej nu ska det bara vara me, myself and I.. haha och sen får vi se hur länge det håller men ska försöka satsa på det nu :)


Nu ska jag fan ut och gå en jävla promenad, sjukt trött på mig själv.. :) Cya guys

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0