Vanessa "yoshii"

Vem va ni i högstadiet? Det är en tid jag minns som starkast genom hela skolgången. Den tid då grupperingar fanns som mest och va mest utmärkande.
Dem populära och dem töntiga. Dem coola killarna vs. underliga datakillarna. Dem populära och snygga tjejerna vs. dem fula och nördiga tjejerna.

Alla hade sin grupp och sin stämpel vare sig man valt det eller inte. Det va bara så. Dem populära måste utse vilka som va töntiga och inte får vara med dem.
Vilken grupp va jag i?

Jag va en tönt.. helt klart. Jag varken hade dem dyraste och nyaste kläderna, jag va inte högljud, jag vägrade röka (hur äckligt va inte det kände jag redan då..tro fan jag skulle stinka och förstöra min munhygien för va cool) och jag va sämst i idrott och ja.. jag va väl inte så snygg iheller.

Hur känner jag för det idag? Jag är jääävligt glad :) Man kanske inte inser det då men va jag en tönt så..det spelade ju ingen roll vad jag gjorde, vad jag sa.. jag va endå en tönt.
Så allt jag kudne göra va att vara mig själv, jag hade vänner som aldrig brydde sig om olika åsikter, om mina kläder, hur töntigt jag skämtade osv.
Vi va oss själva och det ger en individ en chans att utvecklas.

Stuider visar ju att dem som va "populära" i skolan (inte alla) oftast växer upp till bli tråkiga personer som har svårt för ha egna åsikter, alltid rädda för va annorlunda.
Medans "töntarna" har starkare personligheter som gör dem mer intressanta att umgås med.

Och för mig inte förvånande egentligen. Har sett många från min skola som va populära som är precis likadana idag, har samma mentalitet som när dem va 15.
Inte dags att växa ifrån det? Antagligen deras "gyllende år" som dem inte vill släppa. Idag är dem vuxna och ingen bryr sig om hur "coola" dem är längre.
Men dem har ingen annat för dem har inte utvecklat andra sidor.

Dock inte alla för jag har träffat folk från min skoltid som inte alls tänker så iheller, vissa av dem ar vuxit upp och faktiskt schyssta människor. Men många av dem jag träffat eller sett är likadana.

Och därför är jag inte ledsen över jag aldrig va cool. Jag har en personlighet som jag tror jag aldrig skulle fått om jag va populär i skolan.
Jag bryr mig om mitt utseende men jag bryr mig om min personlighet med för jag anser det vara lika viktig om inte viktigare.
Jag vill aldrig bli en snygg tjej med tomt innehåll. Jag vill aldrig bli en människa med bara ytliga tankar.

För min tanke är en människa kan vara snygg, men det betyder inte att han/hon är attraktiv. För det krävs det mer än bara ett utseende.
Det är sättet man talar på, värmer i ens ord. Det är sättet du ser och behandlar andra människor/djur.
Humorn och glädjen man vågar ha i livet som inte bara handlar om ytliga saker.

Well ja.. mycket skrivet.. men ja.. jag föddes med tankar.. Och jag är glad för det.. hahah