Vanessa "yoshii"

                              Det handlar inte alltid om hur man ser ut, utan om hur man känner sig.

Och det har jag upptäckt att det stämmer faktiskt. När man vet hur det känns att inte trivas med sig själv, när man vet vilken ångest man kan få av att se sig själv i spegeln.

Det är lixom.. även om man skulle vara världens "vackraste" i allmänheten men själv avsky sig.. så spelar din skönhet ingen roll. Den hjälper ju endå inte en att må bättre, för man ser inte den och då finns den ju inte (i ens egna ögon).

Då tycker jag att de som är "mindre vackra" i allmänheten men som accpeterar sig själva och är nöjda. Som tycker dem är hur fina som helst.
Dem har så jävla mycket mer.. dem har ju lycka och välmående.

Jag känner att dem människorna är mer lyckligt lottade (oavsett hur man ser ut). Förstår ni vad jag menar? Vad tjänar det till att ha ett "perfekt" utseende om man trots det inte gillar hur man ser ut?
För det är en hemsk och ångestfylld känsla att inte trivas med sig själv men att göra det är en enorm frihet.
Att tycka om sig själv, tycka man ser bra ut är en av de bästa känslorna som finns.
Att sätta på sig ett plagg och känna "Vad bra den passade mig, så fin jag är." Det är som en frihet på någotvis, en känsla som påverkar hela en hur man blir som person, hur man ser på saker.

Att se sig själv i spegeln och vara nöjd, känna man är hur fin som helst.. det är känslan det handlar om.. inte om hur man ser ut.

En vacker människa är den som känner sig vacker...

Jag vet inte om ni förstår vad jag menar..för jag verkar ju va en expert på att få folk att missförstå mig, haha.

Jag vet i alla fall att hur man känner för sig själv, utseendemässigt och personlighetsmässigt påverkar hur lycklig man är.
Och att vara lycklig är vad livet handlar om anser jag...