2 september
Känner jag nåt min gräns. Man vet om hur vissa är som personer, men i min föräldrars hus där jag vet jag kan stötta på dem för dem är vänner till min bror och syster så försöker man endå hålla en trevlig miljö.
För jag vet att bara för jag inte gillar en person/en persons sätt så ger det mig ingen anledning att vara otrevlig, speciellt inte när det är mina syskons vänner.
Men allt har en gräns.. vissa beteende är bara inte okej. Vem bestämde lixom er till gudar att tro ni får säga vad ni vill om andra. Lägg ner energin på er själva.
Att gå fram till okända människor och förolämpa dem finns ingen ursäkt för och det gör mig förbannad att denna person tycker det är okej att göra så.
Någon måste ju säga ifrån och då bryr jag mig inte vem du är.
Eller att en annan, jag vet du läser min blogg but I dont care, "jag säger det hellre till personen än gå bakom ryggen".
Mmhmm.. det är därför min syster berättar att denna tjej sagt det ena och andra om mig och mina systrar. Jag är bara söt med smink, Nadine är sur alltid, Evelinas ansikte är fult och att Yvette är "gruppens hora".
Eller va det denna med.. min bror ser ut som han har anorexia och hon hade inte kunnat ha en sådan kille, men guess what.. han är ju inte din kille!
Det har hon inte sagt direkt till någon av oss.
Och vem fan ger en person rätten att säga så.. speciellt när hon ska föreställa min brors vän. Vem sitter och snackar så om sin kompis familj?
Förlåt men är man bing? För vilken normal person tänker så ens om sin kompis familj. Skaffa självförtroeende så kanske du slutar tänka så mycket på andras utseende!
Jag tycker inte ens att sådana personer ska få komma in genom mina föräldrars dörrar för min föräldrar har ett så jävla mycket mer värde än så.
Sån negativ energi ska inte finnas i deras hus helt enkelt. Vi är inte uppfostrade till sådana människor men i det syftet har mina syskon fått så bra hjärta att dem alltid ser det goda hos en människa, även hos en väldigt negativ.
Men jag.. jag har nåt min gräns. Är ni hemma hos mina föräldrar samtidigt som jag är där så vet ni exakt vad jag tycker om er och ert jävla skit!
jag vet inte heller hur man kan säga så om ens vänner eller ens om främlingar. jag säger så när jag är jävligt sur på någon, det gör jag. men jag vet inte heller varför vissa människor är så elaka.. det kan man fundera mycket på.
nej skönheten mäts såklart inte i hur många som raggar, så du behöver inte vara glad för att killar raggar på dig om du inte vill. jag blir i alla fall glad att andra tycker jag är vacker, men jag själv tycker jag är lika vacker även om någon annan säger att jag är ful. Likadant om folk säger att jag är en jättesnäll människa, klart jag blir glad av att de tycker det. känns bara som att du dömer folk så snabbt i dina inlägg. Känns som du hackar på tjejer som blir glada för komplimanger bara för det är vardagsmat och inget speciellt för dig så finns det ändå sådana tjejer som jag, som värdesätter snälla ord man får. och bara för att du inte vill berätta om det, varför ska du hacka på att andra tjejer vill berätta om det? alla är vi ju olika?
okej det har du såklart rätt i ju. på så vis förstår jag ditt inlägg, för bara för att killar ger komplimanger ska man inte känna sig övermäktig andra, de killarna ger antagligen komplimanger till väldigt många andra också. bara kändes som du tyckte det var fel att bli glad och jag tycker inte det är fel att bli glad för att någon säger något snällt :) om man vill berätta det för andra är också upp till var och en men som sagt skillnad att berätta och skryta.
