Vanessa "yoshii"

Börjat läsa boken "Skadad" utav Cathy Glass, som handlar om en fostermamma som tar sig an en 8årig flicka vars problem är mycket värre och skrämmande än hon någonsing upplevt med ett barn.

Jag har nästan läst slut hela på mindre än två dagar, otrolig svår att lägga ifrån sig. Jag gillar att den är från en fostermammas perspektiv för oftast berättelser om barns svåra och gryma barndom är skriva av dem själva sen och sett ur deras perspektiv.
Där man blir tokig på alla socialarbetare, fosterfamiljer osv för att dem inte fattar. Och det är ju lätt på bli det när man läser ur synvinkeln så man har facit i hand.

Men här får man läsa ur en fostermammas synvinkel då en bråkig, väldigt känslokall och oempatisk flicka kommer till henne. Som hånler åt att skada både sig själv och andra, som har gömt sig bakom flera olika personligheter med olika namn.
Och fostermammas otroliga hårda kamp trots en massa brister från olika håll, socialarbetare som varken gör sin del och andra brister som gör att hon mest får klara av detta barn själv. Men hon ger sig inte och ju tryggare denna flickan kommer att känna sig ju mer får hon reda på flickans bakgrund.
Och som är något av det hemskaste jag läst (om det nu ens går tycker man för verkar inte finnas gränser på vuxna människor beteende mot barn).. ju mer som kommer fram desto mer chockad blir man.

Hur kan vuxna människor göra så mot ett barn.. och ju mer man får veta så är hennes beteende nästan det mest normalaste ett sådant barn kan ha.

Den är skrämmande när man läser och man först upplever flickan nästan besatt av en demon, jätteläskig. Jag satt nästan och hade kalla kårar men som sedan allt mer vänds till otrolig empati och sorg för denna flicka.

Nej värd att läsa.



Såg på nyheterna om killen som blev skyldig till koppleri för en 14 årig tjej (förståndshandikapp om det nu ska spela roll, tjej som tjej) och fick ett år, inte ens tillräckligt hårt, men som SÄNKTES till 3 månader.
TRE månader för utnyttjat ett barn.. va det allt?
Vad blir jag mest rasande på, dessa äckliga människor eller vårt pinsamma rättsystem?
Vem skyddar dem... offren eller förrövaren?

Jag garanterar, hade han fifflat med pengar han hade satt det hårdaste straffet man kan få, dem hade satt honom så hårt dem kunnat.
Men när man våldtar, misshandlar, säljer kvinnor/barn, mördar.. ja men varsegod, ditt straff är frihet..eller vill du ha en semsterresa till kanarieöarna som extra straff kanske?.
Nej men det är så jääääävla löjligt asså.

Äckliga, äckliga system känner jag.. visar vad som värdesätts här i Sverige. Oavsett vad någon annan tycker så anser jag att rättsystemet ska va uppbyggt för skydda offerna och eventuella offer.. inte förrövarna.

Dem ska stå sitt kast, inte "nej men dem är människor, vi måste va humaniska det" Fakk that! Offerna är människor och bör få en humansk rättvisa för sig.
Och underligt att förrövarna känner sig lugna.. dem vet dem kan begå ett brott, förstöra andras liv men de kommer endå skyddas sen.
Dem har mer att vinna på ett brott än förlora.. dem är ju ute på ett par månader för man ska ju va sååå humanisk mot dem.
Så de kan fortsätta med sina ohumaniska brott.

Bara jag som tycker allt detta är så jävla ologiskt? Fan är vi på väg någonstans? Där brottslingar är viktigare att "vårda" än offrena?

Nej fan måste tänka på annat än alla dessa negativa tankar, håller på bli sjuk och det gör det nog fan inte bättre. Måste va frisk, måste jobba, måste ha money.. hehe så positiva tankar nu så jag pallar.

//Out