6 januari - Goodbye car
Just nu känner jag mis så taskig mot P. Igår efter han hämtade mig från jobb berättade han att han lagt ut sin bil på försäljning.
Jag har tjatat på honom att varför ha en dyr bil, försökringarna är skyhöga, bensinkostnaden ska vi inte prata om hur många 1000 varje månad. Det är så mycket pengar som slängs i sjön, som hade kunnat gå till mig muhaha.. nää ;)
Havererar något kostar det sjuka pengar. Och all utrustning i bilen.. löjligt. (GPS:en är det enda jag vill ha)
Men denna jävla kostnaden för vad? För åka i en fin bil? Enda jag diggar är att regskylten har "ASS" som de tre bokstäverna.
Men nu hade han lagt ut den igår och han hade blivit bombaderad med mail, sen satte telefonen igång. Och några samtal senare ringer en som vill ha bilen redan imorgon till (enligt patrick) ett jävligt bra pris.
Så han smällde till, dock säljer den på fredag för han jobbar idag och måste lösa något med finans.
Jaha.. sa jag.. "och vilken bil ska vi ha nu?" För det gick så fort. Och hans svar "ja men det löser sig" Oooh jag orkar inte mer "det löser sig!"
Det gör det säkert men jag är en person som behöver vis planering och vetandes, jag kan få panik av att inte veta när det gäller viktiga saker. Jag lever inte på samma impuls som P.
Och denna månaden känns som så mycket stora förändringar som vi inte riktigt vet vart det ska leda förrens det är gjort. (och jag har en hel del oro för det går inte göra ogjort sen om det går åt helvetet.)
Vi ska ha katter plus detta hela med försäljning av huset (även om det tar ett par månader till). Men så mycket saker att det börjar kännas jobbigt.
Det är jag som med tjatat om att göra sig av med bilen.. men trodde ju inte han skulle få impuls nu..och en del av mig har...fäst mig vid bilen. Det är inte för att det är en fin bil (även om det nog skulle kännas att inte åka lika flashig bil hahah) men för våra upplevelser med den.
Jag är känslomässig, jag knyter lätt ann, även till materiella ting och inte pga av deras värde utan pga av minnena som finns runt om.
Men ja.. man får släppa saker.. då sker bättre ting. Så man får tänka.
Men jag har sagt nu INGA skinnsäten i nästa.. jag paaaallar inte.. askallt på vintern (så på med rumpvärmare fort som fan, dör ju annars haha). Och skitvarmt och klibbigt på sommaren.
Så nej fan, även om det kanske inte är lika fint så är tygsäten mycket skönare!
//Out
Jag har tjatat på honom att varför ha en dyr bil, försökringarna är skyhöga, bensinkostnaden ska vi inte prata om hur många 1000 varje månad. Det är så mycket pengar som slängs i sjön, som hade kunnat gå till mig muhaha.. nää ;)
Havererar något kostar det sjuka pengar. Och all utrustning i bilen.. löjligt. (GPS:en är det enda jag vill ha)
Men denna jävla kostnaden för vad? För åka i en fin bil? Enda jag diggar är att regskylten har "ASS" som de tre bokstäverna.
Men nu hade han lagt ut den igår och han hade blivit bombaderad med mail, sen satte telefonen igång. Och några samtal senare ringer en som vill ha bilen redan imorgon till (enligt patrick) ett jävligt bra pris.
Så han smällde till, dock säljer den på fredag för han jobbar idag och måste lösa något med finans.
Jaha.. sa jag.. "och vilken bil ska vi ha nu?" För det gick så fort. Och hans svar "ja men det löser sig" Oooh jag orkar inte mer "det löser sig!"
Det gör det säkert men jag är en person som behöver vis planering och vetandes, jag kan få panik av att inte veta när det gäller viktiga saker. Jag lever inte på samma impuls som P.
Och denna månaden känns som så mycket stora förändringar som vi inte riktigt vet vart det ska leda förrens det är gjort. (och jag har en hel del oro för det går inte göra ogjort sen om det går åt helvetet.)
Vi ska ha katter plus detta hela med försäljning av huset (även om det tar ett par månader till). Men så mycket saker att det börjar kännas jobbigt.
Det är jag som med tjatat om att göra sig av med bilen.. men trodde ju inte han skulle få impuls nu..och en del av mig har...fäst mig vid bilen. Det är inte för att det är en fin bil (även om det nog skulle kännas att inte åka lika flashig bil hahah) men för våra upplevelser med den.
Jag är känslomässig, jag knyter lätt ann, även till materiella ting och inte pga av deras värde utan pga av minnena som finns runt om.
Men ja.. man får släppa saker.. då sker bättre ting. Så man får tänka.
Men jag har sagt nu INGA skinnsäten i nästa.. jag paaaallar inte.. askallt på vintern (så på med rumpvärmare fort som fan, dör ju annars haha). Och skitvarmt och klibbigt på sommaren.
Så nej fan, även om det kanske inte är lika fint så är tygsäten mycket skönare!
//Out
Kommentarer
Trackback
