Vanessa "yoshii"

Va hos sis igår.. her birthday. Åt tårtan som hon och sis Nadde hade gjort.. god faktiskt, haha. Och busade såklart med hennes kattunge.. som dem sett nu inte är en tjej utan en kille så fick byta namn till Jambo :P

Sen tvingade jag över mina brödrar Liam och Glenn att se film hos mig. Hachiko. Jag gråt oehört första gången jag såg den (tillochmed P hade tårar, trots han inte ville visa mig, men jag såg hehe. Och han gråter aldrig till filmer).
Och jag hade lika mycket tårar när jag såg den igår med. Sjukt rörande och en sann historia..därför mitt hjärta brister när jag ser filmen. Otrolig hund.


Läs här:
"När akita-valpen kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid, när hans husse Parker Wilson (Richard Gere) slutar jobbet, står Hachiko och väntar på honom vid järnvägsstationen. Hunden blir en älskad familjemedlem. Men en dag får Hachiko vänta förgäves, hans husse kommer inte. Trots det väntar han troget på honom varje dag i under de kommande nio åren. Hachikps öde berör många människor, som passerar stationen och de hjälper honom med mat och varma ord."
 
Riktiga Hachi


Dem gjorde en staty där Hachi satt varje dag och väntade på sin husse



Över till något roligare, som jag aldrig kan sluta skratta åt, skrattar med kärlek för dig Liam, men its so funny.. hahah.
Kolla!

Han har alltid varit lite och smal men en period hände något och
han slutade bara inte att äta :P
Denna bild får mig i garv varje gång.. love u :)


Men han har växt till sig, fått en makeover ;P Är en charmtroll
(som han faktiskt varit sen han va liten) med glimten i ögat
så tjejerna i hans ålder faller ;P



Och idag är det tur för Söder att fylla år.. tre födelsedagar redan denna veckan och på lördag fyller Susanne (eriks sambo) år. Hihi.
Och P:s syster kom över nu så ska slita mig från datorn, se om hennes son är sugen på leka lite. Övercute :)

Jag vet inte. Det känns som..låter man en negativ tanke sippra in så ebbar den sig fast direkt. Ligger och gror.. och det blir som en ond cirkel.. ju mer man tänker på den desto större blir den och ju större den blir desto mindre kan man låta bli att tänka på den.

Det gör inte mig tokig.. utan det snarare knäcker mig. Alla har vi bra och dåliga dagar men förr hade jag fler bra än dåliga.

Är det utsidan som får mig att må dåligt på insidan eller är det insidan som gör att jag mår dåligt på utsidan? Tankar är förrädiska egentligen.. tankar har en enorm makt för det är tankarna som skapar min värld ju.

Och jag vet inte om det är så att.. ser jag saker för vad dem är eller skapar jag det bara för jag tänker som jag gör?
Så jag är livrädd för tänka dessa dåliga tankarna.. men samtidigt lämnar dem inte mitt huvud.


Ibland känns det som.. jag hade hål på den lilla bubblan jag levde i och ju mer den töms.. ju mer ser jag av världen.
Världen.. eller jag.. är inte som det va inuti bubblan.

Jag saknar när jag va yngre och...mådde så bra, trivdes så bra i mig själv. För det är allt som spelar roll har jag lärt mig.. hur man mår. Jag saknar det, jag saknar det som fan.


Och grattis sis Evelina på din födelsedag :)

 

Hemma om medans P äroch testar bilen. Bytt sängkläder, trots jagknappt sovit i sängen men hatar se samma sängkläder för länge. Refresching att se nya. Haft silkesgråa så bytat till plommonlila nu.. känns som ett nytt rum när man bytar tycker jag :P

Och fick precis sms från P att hanär färdig så på väg tillbaks för hämta mig. Vet inte om vi skulle förbi hans föräldrar i Lund. Annars ska jag hem (till honom alltså) och färga håret.

Så ska dra igen :) Vi hörs.. hihi.

Å ja, glömde skriva igår att Mia, lillbitchen (haha) fyllde år.. snart gammal du med :) Sen imorgon fyller min sis Eve och på torsdag hennes kille Söder. Massa födelsedagar denna veckan :)

Hörs igen :P

Varför kallar man det för fetisch när en person gillar tjocka kvinnor/män? För att man inte attraheras till vad vi har som ideal över hur män och kvinnor ska se ut. Gillar du personer utöver idealet så är det en "fetisch", speciellt om en man gillar stora kvinnor.

Bara jag som tycker det är fel kalla det för fetisch? Jag tycker en fetisch är en "sak" man gillar till exempel när tjocka kvinnor sätter sig på en (som jag ser på ett program nu) men inte att kvinnan i sig är en fetisch.
Eller att man tänder på högklackade (vilket jag fan gör, haha). Eller bondage och allt möjligt so finns :P

Vad det nu kan vara för saker.. men jag tycker det är fel att säga man har en fetisch när det gäller vad typ av utseende man gillar hos en människa.

Och jag tycker absolut ingen fetisch är fel så länge man inte skadar någon oskyldig. Det är en sak som medför en positiv känsla för den personen i sig. Så ser inte fetischer som något dåligt men tycker bara det är fel att säga att någon har en fetisch för den gillar ett utseende som är utanför idealet.

Ja som sagt.. fetisch tycker jag handlar om saker och handlingar.. inte om personliga utseende.


Och jag gillar fan inte det Wii Fit Plus, varje gång jag ställer mig på den säger den jag gått upp i vikt.. slänger den snart i golvet :(

Jävla mensvärk som hållt mig vaken sen 05. Orkade inte ligga kvar i sängen så drog med med täcket och ligger nerbäddad i soffan.

Börjar jag bli "gammal"? Ser man på de flesta man "växt upp" med. Folk från grundskola, gymnasiet.. de flesta har seriösa förhållanden, sambor eller förlovade.. till och med dem flesta har eller väntar barn.

Fan hände med tiden? När jag ser på alla dem så tänker jag "är jag inne i nivån nu?" Om ni förstår.. är min ungdom över?
Eller är det de andra runt mig som hoppat till en "vuxen" nivå snabbt?

Jag kan lätt säga att det här med sambo, förlovning och speciellt barn (verkligen speciellt INTE) är inte min grej än asså.
Men jag tittar på mig själv och ser att jag festar inte som innan.. vart tog alla dessa lördagskvällar vägen?
Mycket är egentligen för jag valt jag inte vill dricka lika mycket längre (märkt hur mycket finare huden blir utan alkohol) hehe.
Och plus att jag är sjukt trött på Malmös folk (jag kan gå ut nu efter inte varit ute på flera veckor end still all the same. Samma musik, saaamma typ av människor, samma typ av disskutioner, samma beteende.. jadda jadda)

Men börjar sakna lite den tiden då man va ute mer. Problemet är att de jag känner (inte alla, de flesta) som fortfarande festar som man va 20, ursäkta mitt sätt, är fan nog lite av alkolister. Och det kanske är lite föör mycket för mig.


Hahah P:s grannar bad få låna hans utomhusstolar för de skulle ha fest i lördags. P:s kommentar på kvällen, för vi hör dem ha det livat, massa musik, höga samtal och skratt. 
P: "Japps bekräftat..vi är gamla. När till och med ett par 50åringar festar men vi ligger här i soffan en lördag. Säger allt"
Jag säger "Håll käften!" :P


Och nu börjar jag bli nannig.. kl 06.30

Vissa anser att åldern spelar roll i ett förhållande, andra inte. Jag själv tillhör förstnämda... jag tycker det spelar roll.
Och förnekande är den som inte anser det tycker jag.

Visst, kärlek kan falla oavsett åldersskillnad. Jag tror faktiskt det finns de som har äkta kärlek trots "the gap is big". Men åldern spelar roll i ett sådant förhållande för det finns ren fakta man inte kan förneka.

Beroende på åldern så ligger vi i olika nivåer av erfarenhet och utveckling. Ja, jag vet det finns de som upplever mycket i unga åldrar och mognar snabbt.
Men faktum är att biologiskt sätt ändras vi fysiskt också med vår ålder. Det medför andra risker för ett förhållande med storåldersskillnad som inte ett jämnårigt förhållande har.

Och det, har ni tänkt på att om en 25åring är tillsammans med en 50åring att 50åringens 25 år framåt åldrar han/hon på mycket mer än va en 25åring gör med sina 25 år framåt. Förstår ni vad jag menar?
Så trots det är lika många år fortfarande mellan dem men fysiskt sätt är "the gap" ännu större. Och sådana saker är ju viktga beroeende på hur man vill bygga sitt förhållande.
Vill man ha en lång framtid ihop. Vill man ha barn och allt vad det innebär längre fram med ett barn. 

Jag anser inte det är fel att va tillsammans trots åldersskillnad (så länge man är över 18*). Faktiskt upp till var och en vad dem vill göra.
Men gå i någon dvala och tro att åldern inte spelar roll..ja, jag tror.. inser man att den gör det så är det nog mer hjälp till sitt förhållande.
Sakna okundskap eller bara förneka stjälper en.. tror jag. 


*Och jag säger inte 18 år bara för man är myndig då. Vetenskapligt bevisat att vid 18 år är hjärnan tillräckligt utvecklad för att kunna förutse konsekevenser utav sina handlingar.

Godnatt everybody 

Vad ska jag skriva? Har hundratals tankar. Jag har enorm ångest över mitt beslut igår.. jag hoppas dem kommer ringa tillbaks fler gånger. Förstörde jag min chans? I hope not =/
Positiva tankar.

Idag regnar det.. eller snarare det öser ner konstant. Och nu för första gången vill jag trots det ut och gå. Ångesten trycker enormt och jag vill bara få bort den.
Att ut och gå har alltid hjälpt mig mot ångest.


Låtarna samplar på spotify och jag blev sugen på James Horn - Rose från Titanic. Alltid älskat den melodin och precis när jag tänker trycka upp spotify så ändrar den låt och vad sätter den på? Just den låten..sick.
Weird när sådant händer.

Träffade en gång en kille och alltid när han hämtade mig kom alltid samma låt i hans bil och sen slutade vi träffas och ett bra tag efter så hör han av sig på msn.
När jag väl såg det och precis när jag skulle skriva tillbaks.. sick.. så kommer juuuust den låten som alltid kom i hans bil. Började asgarva. Vad är oddsen? Inte hört låten en enda gång efter vi slutade träffas.


Det för mig till tankarna av alla killar jag träffat, kan inte ens minnas alla.. helt omöjligt. Som jag sa till en vän en gång. Killarna har gått som på rullband från det att jag varit 16 typ.. när det slutat upp med en har en annan dykt upp. Händelserna har avlöst varann precis varje gång.
Slutet på en har varit början på en annan. Och det är lite sjukt..för jag har aldrig ansträngt mig. Det är nästan ju mindre jag har försökt engagera mig i killar desto fler dyker upp.

Varför blir det så? Jag förnekar inte.. I like boys.. like them aaalot ;) haha. Men jag har aldrig varit den som jagar och känt jag alltid måste ha någon..för alltid endå funnits någon.
Och jag många gånger beslöt mig för va ensam ett tag när jag slutade träffa en. Men så dyker en annan goding upp och förför mig.. haha. Hur kan man säga nej till en fin kille?

Hur gör ni tjejer? Jag har alltid älskat spelet.. en kick för mig. Haha (psycho?). Nu har jag ju pojkvän så dem spelen är över (förhoppningvis hahah) men jag har ju mina minnen.
Fy fan vad jag upplevt killar i alla former och sätt. Killar jag inte fattar hur jag ens kunde träffa. Killar som jag inte ens nu kan fatta hur jag kunde låta dem lura mig så, falla för deras ord (så uppenbart för mig idag vilka svin dem va) och killar jag inte ens fattar hur jag kunde släppa (för jag har träffat killar som är helt fantastiska personer, varje tjejs drömkille).
Men jag har lärt mig från allt..allt från dåliga saker till bra saker.

Sitter här och skrattar för mig själv.. vilket konstigt inlägg :P Och i soffan bredvid mig ligger han..denna gång släppte jag inte en bra kille.
Men ska det föralltid vara vi? Vill jag ha sådant liv? Ahh I´m so fakking weird.. mina tankar är helt åt alla håll och fram och tillbaks. Dubbelsidiga.. I drive myself crazy.

Och sluta skriva engelska meningar din idiot tänker jag.. hahah Goodbye

Ibland är jag nog väldigt långsint. Att det finns olika åsikter och sådant, I dont give a crap om vi inte tänker lika. Mer intressant att diskutera med en som tänker annorlunda från mig.. så jag lär mig något nytt ju.

Men jag tåler fan inte (jag har inte släppt det trots det va några veckor sen) när andra yttrar sina åsikter och känslor för mig och sen när det kommer till saken så får jag (via andra) höra att denna person påstår det är jag som sagt åsikterna till henne.

Då smäller jag av, förlorar all respekt. Jag satt och lyssnade och tänkte "oj hon behöver nog prata av sig lite" så jag lyssnade på henne. Och sen va det inget jag sa vidare till någon annan för jag tänkte det är endå en sak mellan henne och mig, vill hon andra ska veta det hon sa får hon berätta det själv.

Och sen glömde jag det. Livet går vidare och eftersom det endå är inget jag tänker föra vidare lägger jag inte det på minnet iheller.

TILLS jag får höra varför vissa undrar varför jag har sagt sådana saker.. STOOOOOOPP! Spola tillbaks.. say what? Hon som jag suttit och lyssnat på, låtit få del av min tid och öra påstår jaaag sagt dem åsikterna till henne (inte hon till mig som det va).

Då dampade lilla Vanessa.. det godtar jag inte. Och jag anser jag kan skriva av mig här för jag har redan pratat med henne om detta.
Första jag gjorde när jag fick höra fan. Och trots jag fått en ursäkt (väldigt dålig sådan.. menar kom igen.. "var förvirrad"? High on crack och förvirrad kanske ja om man inte ens kommer ihåg vad och vilket det är man själv säger.

Ja nog långsint för jag har svårt att släppa sådana saker.. för mig är det ett svek. Jag låter dig få prata av dig och sen kastar du mig under bussen för rädda dig själv.
Det förändrar hela min syn på en människa och finns alltid kvar i mitt bakhuvud när jag träffar en sådan person.


Och varför jag skriver detta nu när det endå va ett tag sen är att mina känslor för detta kom tillbaka när jag läste ett blogginlägg från henne att hon gärna testar andra människor om dem alltid står för sina åsikter eftersom hon gör det själv. Kidding me?

Jag borde nog inte ens bry mig, slöseri.. men nu gör jag :P


Nu ska jag se på tv, haha...

Igår efter att bilen ÄNTLIGEN funkar beslöt vi oss för åka ner på en kvällspicknick ute i lomma strand. Låg och mös, åt gottis.
Jag kunde inte sluta flabba för jag lurade honom och gjorde en wet willy i hans öra.. muhha.. rann ut spott ur örat på honom och han whinade som fan.. låg och veck mig av garv när han försökte få ut det och det lät som det plaskade i örat.
It so funny :)

Sen idag drog vi till helsingborg till köpcentrat men där fann inte så mycket. Vet inte, tycker allt är så tråkigt och likadant.
Och ledsamt kändes det när man ser alla höstkläder som kommit in :( Fan inte  redo asså och jag tycker det är sååå tråkigt handla höst -och vinterkläder.
Man känner ju sig inte direkt sexig i det, boring :P Hnadlar bara om det är nödvändigt :P

Nej ska ta och hjälpa P i köket, gör hemmagjorda hamburgare med pommes. (skitgott ha dem i ugnen med olivolja hihi)

Jag undrar, så många kändisar när dem intervjuas och får fråga om hur dem kan va i sådan bra form och slimmade så, visst medger dem att dem tränar, men dem låter alla alltid likadana.

"Oooh jag älskar mat, hemma så vräker jag i mig allt möjligt" Alla låter så.. som dem inte alls tränar 100 timmar om dygnet och struntar i all onyttigmat. Dem njuter av mat på alla sätt och vis.

Jag tänker antingen så har alla kändisar någon form av gud-gen eller så ljuger dem sig blåa. För deras sätt dem säger dem "lever" på gällande mat och hur dem ser ut.. inte fan funkar det på oss "vanliga" människor.

I wondering... 

Har ni sett Ikeas största salladsskål

Diameter: 36 cm
Höjd: 16 cm



Jag har ätit upp en hel fylld sådan med pasta/kycklingsallad på mindre än två dagar. Är det normalt? Haha. Det är sallad för 12 pers kanske.
Inte ens min mamma har sådan stor skål när hon gör sallad till familjen och vi är 10 pers.
Helt förvånad över mig själv och P sa "jaa aptit har du i aaalla faaall"

Kanske nu kan jag förstå varför mina 45 kg blivit 50 kg.. hahah. Men nu får det bli stopp. Jag vet många tycker jag är löjlig men jag tycker inte om känslan att vara på 50 gränsen. Och jag vet många tycker det är finare men jag är inte bekväm.. och det är väl vad det handlar om? Att man ska vara bekväm i sig själv och inte vad andra finner är bekvämt för dem vad jag väger eller är?
Och jag lyssnar aldrig endå så på andra envis som jag är :)

Jag har träningsvärk! Rygg, armar, ben u name it.. hehe. P köpte Wii Fit Plus & Wii Sports i förrgår (för jag klagat på jag inte får tillräckligt med rörelse och vill komma i form) och igår höll jag på med det.

Skitball, helt hookad på det :) Massa med roliga spel, som ger träning, eller en massa träningsprogram (yoga, arobic, muskelträning, balansträning) om man vill köra något sådant.

Och på Wii Sports körde jag och P boxning mot varann. Fy fan vad jag svettades! Men jag spöade honom ;)

Ne its funny.

Men nu ska vi köra iväg och hämta hans del till bmw:n. Fick fel sist så nu är det bäst han fått rätt storlek så vi kan lämna tillbaks hans pappas bil.

Sen måste jag hem och wii:a mig, muhahah.


Ibland är sådan här musik det skönaste som finns att lyssna på. Gamla godingar, får minnen från när jag va liten..va helt kär i honom (för hans röst haha)
 

Sitter och kolla på animal planet och en rad andra program om djur. Just love it. Allt från elefanterna och lejonen etc. i afrika till att handla om djuren i våra hem.
Tycker det är hur kul som helst. Men ibland kommer såna creapy (tycker jag) om insekter och värst..spindlar.

Fastnade på ett här om dagen om tarantlar. My god jag satt och småskrek, tryckte upp mig i soffan och höll min kudde hårt, rysningar i hela kroppen.
Min skräck för spindlar är inte leka med.. men samtidigt så min skräck gör mig fascinerad (I guess) för jag kan inte sluta titta på programmet.

Jag må tycka vad jag tycker om spindlar men när jag såg en bit där en som studerar spindlarna och hur många arter det finns av tarantlarna sa att ibland när människorna får reda på vart spindlarna bort så kommer dem och häller bensin i deras bo och tänder på.
Massdödar mängder med spindlar.

Jag bara tänkte, är dem dumma i deras små, korkade, egoistiska huvuden. Man må ogilla spindlar, trust me I also do!
MEN att döda dem så är inte rätt, inte bara för man ogillar. Om det hade skapats en planet där spindlar inte existerade, trust me there to, jag hade mer än gärna bott på den planeten.
Men nu finns spindlar på vår planet och människan har inte rätt att bestämma vilka arter som ska få finnas här och vilka vi ska utrota.
Om majoriteten av mänskligheten kunde förstå att allt som finns här finns för skapa balans och att planeten är inte bara till för oss så hade jag haft mer respekt för min art.

Och spindlar må man tro inte skulle spela någon roll om dem försvann, dem små liven, men det skulle rubba balansen betydligt MYCKET mer än om mänskligheten försvann.


Därför när jag såg Avatar så föll jag för den för där va "min" planet. Det är så jag önskade att människan (som avatarerna gör) kunde behandla jorden och djuren.

Jag är köttätare, älskar kött. Men jag är sjukt tacksam för att jag får äran att äta ett annat liv för mitt liv ska fortgå.
Inget jag tar som en självklarhet eller som min rätt. För mig är det något fint. Och därför ska djuren behandlas med värdighet och tacksamhet innan dem slaktas.


Tyck jag är en kukoboll.. I dont care :P

Blir väl ikea idag igen fast med sis Nadde

Då vart jag hemma, sitter i soffan.. alone. Känns konstigt. Va inom ekohallen, bauhaus, ikea för försöka hitta en taklampa.
Det finns många snygga bordslampor but I´ll got all I need right now. Vill ha en taklampa men finner ingen jag fastnar för. Och jag vet typ redan hur jag vill ha den, en svart i alla fal.. eller mörklila. Men ingen faller mig i smak som jag tittat på.

Jaja, den som väntar på något gott. Och nu ska jag se om jag kan fixa lite här hemma.

Ses :)

Jag sitter och lyssna på min nya favorit låt med min pojkväns högtalare till tven. För denna låten kräver verkligen bra ljud och en bra bas så är den ÖVERskön, men låter helt fattig bara från min bärbara.

Men se till ha bra ljud och lyssna, refrängen är nice..

Hur lustigt är det inte, internet la ner sig igår och rätt va det är så "ooh men jag behöver internet" Abstinensbesvär trots man egentligen gjort allt man "behöver", det vill säga kollat sin facebook, snokat runt ;) och msn:at.

Och inget livnödvändgt kommer hända men man beter sig som det gör så fort internet inte går att koppla upp. Känslan av att veta att när man närsomhelst kan in och snacka med folk (och roligaste) snoka, ha koll på folk.. och när den försvinner blir man tokig.
Haha eller så är det jag som är tokig som blir så, kanske borde skaffa mig ett liv? ;)

But today internet is back och jag har snokat mitt, muhähä.. lugnat begäret (I admit it i alla fall) hihi.


Och idag ska jag nog hem, trots att jag trivs att vara med min kille varje dag (som jag varit nu i ca 3 veckor) så vill jag hem. Hem på riktigt, inte bara hem om, va där några timmar och sen åka tillbaks till honom.
Jag vill vara hemma på riktigt.

Ochv trots att jag varit hemma hos han det mesta så har ju både han och jag gjort saker med andra, speciellt han.. sagt till honom gå ut med sina vänner. Inte så att jag inte klarar mig själv ;)
Men ja, jag vill va hemma bara känner jag, bekanta mig med mitt nya hem, det har jag ju inte hunnit. Känns som jag hamnat i en limbo typ.
Mitt hjärta har inget hem längre...hans hem är ju endå hans hem, hans saker, hans egendom. Och min nya lägenhet, ja varit borta så mycket att jag har ju inte bekantat mig med lägenheten, fått hemmakänslan.

Så det känns som vart jag än är så är jag inte hemma i alla fall. Mitt hjärta är i limbo.

Fan idag vaknade och mådde inte alls bra. Huvudvärk och ont i halsen. Patrick är för söt "Kan du göra mig en tjänst idag?"
Great tänker jag, just dagen jag känner mig kass "Mmm vadå?" P: "Kan du se till att ha på dig kläder så du håller dig varm nu när du inte mår bra?"
Määh haha, va sött!

Jag är den person som gärna inte har kläder på mig, första jag gör när jag kommer hem är drar av mig. Linne och trosor är min grej hahah.. men nu sitter jag här i hans tjocka hoodtröja och filt.

Och fan också, rykt på något annat säkert med.. för jag gick på allmän toalett i tisdag.. lovar. Har konstiga känningar nu och känns som jag måste springa till toaletten hela tiden. Craap, hatar allmäna toaletter och går aldrig men tisdags höll jag på dö så.
Får betala för det nu, lovar.. haha.

Plus det är regnväder ute.. så noot a shining day in no kind of way ;P

Låg och kollade på Svanprinsessan imorse, älskade den när jag va liten. Jag älskade hennes vackra hår, smala midja, hennes perfekta former som bröst och höfter.. hennes skönhet.

Jag undrar idag hur sådana filmer påverkat mig som liten och när jag ser mig själv i spegeln idag. För jag och alla andra har vad vi vet hur vi vill se ut.
Varifrån kommer det? Jag har min bild över hur jag vill se ut och det kan inte bara ha blivit. Något måste ju ha målats upp och formats med tiden som jag växt upp.

Vi alla vet att media skapar mycket men jag tror att det går längre ner. Alla dessa tecknade filmer man ser på när man är liten.
Alla dessa vackra prinsessor med sina perfekta utseende. Som får en prins att falla för dem för deras skönhet inte går att motstå.
Där skönhet och kärlek förenas som den ultimata kärleken. Skulle det inte ha påverkat mina tankar som liten omedvetet och suttit som tysta spår i mina tankar?

När jag tittar mig i spegeln och vet hur jag vill se ut..vem har skapat den bilden? Och när jag söker efter kärlek..vem har utformat min bild av hur kärlek ska se ut?

Ibland känner jag mig som en marionettdocka.. för hur många val jag gör och hur mycket av mina åsikter är mina?